HISTORIA
1.11.2024 Gilda öppnade
Biografen Gilda öppnade för allmänheten den 1 november 2024 som en oberoende stadsbiograf. Oy Elokuvateatteri Gilda Biograf Ab kommer att ansvara för biografen. Gilda var hem för BioRex Kulturkasernen från november 2023 till oktober 2024.
2023 Kulturkasernen är färdigställd
I november 2023 öppnades ett helt nytt nöjescentrum i Helsingfors centrum, när en ny byggnad, kallad Kulturkasernen, slog upp portarna i den gamla busstationen i centrum. Kulturkasernen berikade Lasipalatsi-torget och Lasipalatsi-kvarteret med ett nytt biografkomplex, restauranger, en paviljong, en evenemangsyta och en evenemangsplattform.
Den 17 november 2023 slog Bio Rex Cinemas upp portarna med tre nya biosalonger samt NoHo Partners restauranger, barer, en glaspaviljong och ett stort evenemangsområde inomhus med terrasser. På Glaspalatsets torg byggdes också en evenemangsplattform som kommer att möjliggöra olika uppträdanden och utomhuskonserter.
Våren 1918 använde de tyska soldaterna som deltog i befrielsen av Helsingfors Kampen och Hankkija torg för olika ändamål. Hankkija torg användes för att dela ut mat till invånarna. Det rådde brist på socker och bröd. Foto av Eric Sundström, 1918.
KÄLLOR TILL FOTON: Helsingfors stadsmuseums fotoarkiv / Helsinkikuvia.fi
Kampen – Helsingfors mystiska hjärta
Laura Kolbe, augusti 2023
Varje storstad har en port till det urbana livet, landskapet och stadens puls. I Helsingfors är det Mannerheimvägen och stadsdelen Kamp. Mannerheimplatsen är en av de viktigaste punkterna i Helsingfors. Här finns idag alla de stora politiska, kommersiella, kulturella och transportmässiga landmärkena: Kiasma, Musikhuset och Nationalmuseet, Finlands riksdag, Postens huvudkontor, Lasipalatsi och Sokos varuhus, Hankkijahuset samt affärscentrumen Forum och Kampen, järnvägs- och busstationerna.
Trupperna marscherar och marknadsplatsen är full av liv
Kampens områredet har historiskt sett varit stort och odefinierat. Under lång tid låg det utanför stadens tätbebyggda område. Redan på 1700-talet var den skoglösa sandslätten en lägerplats för militära trupper. Under kejsartiden, på 1800-talet, var det ett övningsområde för det borgerliga gardet. Ett av huvudstadens stora kasernområden, Åbo kasern, grundades i Kampen år 1833. Våren 1918 ockuperades Kampi-fälten av tyska soldater. I april 1918 skadades kasernerna svårt av en brand.
Mindre känt är att den tyska militärbyrån Ortskommendantur under fortsättningskriget hyrde ett 1.400 m2 stort område i Kampen av staden under ett år sommaren 1943. Där fanns baracker som byggts av finländarna och som inrymde det tyska fältgendarmeriets kontor och en övernattningsbarack med 120 platser för tyska soldater och underofficerare i transit. I Kampen fanns också en liten kommandopost för den tyska hemliga polisen med häktningsbås.
Åbo kaserns tomt hade överförts från staten till staden 1934. Det obebyggda området överläts som plats för en lokal och långväga busstation. Stationen var belägen i kasernens tidigare ekonomibyggnad, som hade klarat sig från förstörelsen 1918. Efter inbördeskriget upprätthölls den traditionella kommersiella verksamheten i området. Helsingforsborna kände till området som Narinkkatori. Det låg på platsen för nuvarande Hotel Scandic, där judiska och ryska köpmän mellan 1876 och 1929 sålde kläder och textilier. Narinkkatori hade flyttats till Kampen från platsen för nuvarande Finlands Bank när planerna på en bankbyggnad inleddes på 1870-talet.
Den lokala och långväga busstationen öppnades 1936 i Åbo kaserns tidigare underhållsbyggnad. Efter krigen blev den Helsingfors transportnav och stadens mest trafikerade plats. Foto av Constantin Grünberg, 1960.
Helsingfors Broadway och glaspalatset
Mannerheimvägen är Kampens huvudgata, som leder trafiken från landsbygden och förorterna djupare in i huvudstadens historiska centrum. Fram till 1942 hette gatan Läntinen Heikinkatu. Längs den låg flera prestigefyllda byggnader, bland annat Åbo kasern och Arcadia-teatern. Den eleganta Henriks esplanaden ledde längre in i staden. Strax efter självständigheten blev den en barriär mot den ökande biltrafiken. I början av 1930-talet revs, breddades och moderniserades gatan. År 1942, för att hedra marskalk Mannerheims 75-årsdag, fick gatan sitt nuvarande namn.
Efter renoveringen fick rutten smeknamnet ”Helsinki Broadway”. Med undantag för några stenhus var större delen av Kampen fortfarande i början av 1900-talet ett trägitterområde, som främst lockade arbetarklassens bostäder. Men i början av självständigheten började byggandet ta fart. Glaspalatset och Helsingfors första busstation stod färdiga 1936. Glaspalatset blev ett skyltfönster för en ung generation arkitekters färdigheter. Arkitektstudenterna A. Aalto, N. Kokko, O. Laisaari, V. Revell och H. Riihimäki hade presenterat en plan för en tillfällig kommersiell byggnad för staden. Ekonomidirektör Eric von Frenckell var entusiastisk över projektet. Han var en idrottsman som hade blivit en förespråkare för Finlands OS-kandidatur. Bakom projektet stod SOK och Valio, Finlands Andelsförbund. De köpte Oy Lasipalatsi AB av unga arkitekter och den fortsatta planeringen anförtroddes Koko, Revell och Riihimäki.
Det tillfälliga Glaspalatset blev snart ett av Helsingfors landmärken. Glaspalatset öppnades våren 1936 och lyste upp i sin omgivning som en dröm om en bättre framtid – det var modernt, ljust, färgglatt och luftigt. Förbudslagen hade upphävts, den ekonomiska depressionen låg bakom oss och ny musik och film spred sig i Finland. Glaspalatsets symbol var de imponerande neonljusen och reklamskyltarna samt de stora, ljusa fönstren. ”Glaspalatset måste verkligen ses på kvällen, då det upplysta glaset verkligen kommer till sin rätt och gör byggnaden till ett palats”, skrev tidningarna strax efter invigningen.
Designstilen i de stora städerna i början av självständigheten var lätt funktionalism. Luftigheten framhävdes av att byggnaden var upphöjd på pelare på busstationssidan. Fönstren skyddades av stora, färgglada markiser. I de fysiska butikerna såldes foto- och biltillbehör, lädervaror, selar, fröer och trädgårdsartiklar, kaminer och bastuugnar. Det breda utbudet av produkter visar att Glaspalatset låg i gränslandet mellan landsbygd och stad. Glaspalatset betjänade både ”helsingforsborna och landsbygdens folk”.
Glaspalatset var på alla sätt en symbol för den nya tiden. På andra våningen fanns en stor restaurang. I ena änden fanns en takterrass och i den andra en vinterträdgård. Bio Rex var Nordens största biograf med 800 platser. Den inhemska filmproduktionen blomstrade under 1930-talet och Bio Rex kvalificerade sig som premiärbiograf för SF-filmer. Som sådan skulle Glaspalatset också vara en lämplig plats för många ”moderna” filmscener.
Glaspalatsets tillfälliga karaktär blev snart permanent. Byggnaden överlevde krigsåren, men dess interiör blev underordnad kontorsanvändning. Restaurangen styckades upp till kontor och vandrarhem och de små butikerna bytte ägare ofta. Bankhuvudkontor, stadshus och kommersiella byggnader planerades för att ersätta den förfallna byggnaden. Det var först på 1990-talet som Helsingfors stads kulturförvaltning med hjälp av Helsingfors stads kulturförvaltning återigen förvandlade Lasipalatsi till ett film- och mediecenter. Urban Pilot-finansiering erhölls för restaureringen och den renoverade byggnaden invigdes 1998.
I maj 2014 beslutade stadsfullmäktige att bemyndiga fastighetsnämnden att överföra ägandet av Lasipalatsi till Glaspalatset i Helsingfors, ett bolag som ägs gemensamt av Helsingfors stad och Föreningen Konstsamfundet. År 2016 inleddes renoveringen av Glaspalatset och återställandet av byggnaden till dess ursprungliga prakt. Det nya Amos Andersons konstmuseum Amos Rex byggdes under Glaspalatset. Renoveringen och byggandet av Amos Rex genomfördes helt av Konstsamfundet, som öppnade i augusti 2018 och året därpå köpte Konstsamfundet hela Glaspalatset.
Redan på 1930-talet ville man göra Kampen till Helsingfors moderna affärscentrum, men det var egentligen först på 1970-talet som det blev verklighet. Nya affärs- och kontorsbyggnader växte upp i området och gamla, välkända historiska byggnader revs. Foto av Erkki Salmela, 1977.
Tennispalatsets många användningsområden
I takt med att det självständiga Finlands huvudstad Helsingfors fortsatte att växa började Kampen och Tölöviksområdet att dra till sig både offentligt och privat intresse och planering. Området ansågs vara lämpligt för ett nytt affärscentrum som skulle återspegla modern affärsverksamhet och handel och den ökade levnadsstandarden i städerna. Målet var att betona den moderna, europeiska karaktären hos den unga republikens huvudstad. Den nya tiden symboliserades för ett ögonblick av Oy Shell Ab:s bensinstation som byggdes på Åbos gamla kasernområde 1928-1934.
Tennispalatset (1937) var en annan tillfällig byggnad. Den byggdes ursprungligen som en bilunderhållsbyggnad för OS 1940. De välvda konstruktionerna och de fyra tennisbanorna som gett byggnaden dess namn byggdes ett år senare. Byggnaden hyrdes under tio år ut till Auto-Palatsi Oy för försäljning av bilar och reservdelar. Under OS 1952 användes byggnaden för basket, men återgick snart till tennisspelarna. Verksamheten sköttes av Helsinki Verkkopalloseura. Planerna på att använda Tennispalatset för kulturella ändamål inleddes 1993 och sedan 1999 har det använts för sina nuvarande ändamål. I Tennispalatset finns en biograf och Helsingfors konstmuseum (HAM), till vilket Kulturmuseets lokaler, som flyttade 2015, har fogats.
Kampen – ett viktigt affärs- och kulturcentrum på 2000-talet
Kampen uppgång som Helsingfors viktigaste affärscentrum har varit långsam men konsekvent. Bilaffären och dess två systertorn, Pohja-gruppens byggnader, uppstod på 1950-talet och förkroppsligade den tidens amerikanskinspirerade stadsbyggnadsideal. Akademiledamoten Alvar Aaltos efterlängtade plan för Kampen-Tölöviken från 1964 införlivade äntligen Kampen i Helsingfors framtida affärscentrum. Busstationen, Glaspalatset och Tennispalatset ersattes i Aaltos plan av en koncentration av kontors-, affärs- och butiksbyggnader. Den nya busstationen placerades i Alkärr. Byggandet gick dock långsamt och det dröjde ända till 1970-talet innan nya monumentala affärs-, kontors- och hotellbyggnader uppfördes längs Salomongatan.
Aaltos visioner förpassades till historien, men planeringen fortsatte på 1980-talet. Innotalo med mässingsklädda väggar stod färdigt vid Kampens torgs norra kant 1977. Hotel President invigdes i september 1980 av president Urho Kekkonen och statsminister Mauno Koivisto. Byggnaderna ersatte Maitokeskus affärsfastighet, ett mejericenter som tidigare låg i området. Kampens tunnelbanestation öppnade i november 1983 och snart tillkom ett nytt köpcentrum, Forum 1985, i början av Simonkatu. Det ersatte den låga och färgglada byggnaden från 1952 med samma namn.
Den senaste stadsplanen för Kampens Centre godkändes 1999. Syftet var att förse området med ”en mängd olika aktiviteter som stärker stadskärnans konkurrenskraft, samt bostäder i stadskärnan”. Byggnadsarbetet startade snabbt. Den första nya byggnaden var Scandic Hotel (2000). Snart fattades beslut om att flytta busstationen under jord. Bostäder, kommersiell verksamhet och affärslokaler fördes till Kampen. Områdets urbana karaktär framhävdes med torg, platser och evenemangsytor.
Kampens platsen blev Helsingfors största sammanhängande gågata och en ny evenemangsmarknad. År 2006 placerades den svenska konstnären Eva Löfdahls skulptur Entrepreneur där. Ett tystnadskapell i trä (2012) och Amos Rex konstmuseum (2018), som är öppet för alla, kompletterade anläggningen. Senast på 2020-talet kommer Kampen att ha blivit en urban, kommersiell och kulturell livsmiljö som är öppen för alla, och den gamla busstationens återuppståndelse som kulturcentrum är en del av denna utveckling.
